En tanke inför helgen...

Jag har ofta fascinerats av min egen och andras naivitet kring nya lösningar. Vi tror att nya lösningar kan ta oss till vårt mål utan allt slit.

”Alla klagar över sitt dåliga minne, men ingen över sitt dåliga förstånd” - Francois de la Rochefoucauld

På samma sätt klagar många över för mycket möten men ingen över sin egen prioritering

Men varför har vi för många möten?

Nja, lite bättre än så här kan nog både Kry och Regionerna.

Det pratas mycket om hur kollektivtrafiken kommer att se ut efter Corona-pandemin. Kommer de senaste tio årens framsteg för hållbart resande att vara förgäves?

Tänk om det är tvärt om? 🧐

Tänk om det är just en sådan här kris kollektivtrafiken behöver för att orka genomgå de förändringar som verkligen behövs, men som inte gått att göra när allt såg bra ut?

Jag har ofta fascinerats av min egen och andras naivitet kring nya lösningar. Vi tror att nya lösningar kan ta oss till vårt mål utan allt slit.

Och nej, den nya dieten kommer inte att ge dig drömkroppen utan ansträngning.

Men det finns en, lite jobbig, lösning på problemet.

Vi kan bra mycket bättre än så här!

Jag får i mina uppdrag ofta se in i organisationer som inser att de behöver förändras. Organisationer som börjar förändringsarbeten och som, när det börjar bli lite jobbigt väljer att undvika att konfrontera de riktiga problemen. De problemen som verkligen hindrar organisationen att nå nästa nivå. Istället väljer de att ändra några kosmetiska detaljer och avsluta arbetet eller låta det självdö när eldsjälarnas energi tar slut.

Det är dags att sluta spela dumma och leta enkla lösningar på svåra problem. Om ett problem har funnits i flera år, eller decennier så kan du utgå ifrån att det inte finns ett enkelt sätt att lösa det.

Det är bra att hålla fast vi en strategi när vi väl har tagit den. Samtidigt är det dåligt att hålla fast vi en strategi som vi innerst inne vet är fel.

Jag kommer ofta på mig själv, när jag är på gymet eller i butiken för att handla mat, med att fundera på om det verkligen är på riktigt. Det här med pandemin. Det känns som en dålig dröm eller tankarna som ligger kvar efter en intensiv science fiction-film. Men just detta är inte en dröm. Det kommer inte försvinna på ett tag så vi behöver lära oss att hantera förändringen det innebär.

En förändring, oavsett om den handlar om en pandemi eller förändringar på arbetsplatsen, innebär ofta osäkerhet. Vi tycker inte om att känna oss osäkra och rädda. Det finns tre vanliga beteenden som jag tycker mig se hos organisationer i förändring och i samhället just nu. Tre beteenden som vi gärna flyr in i för att slippa de obehagliga känslor. Beteenden som ytterst skadar oss själva och som inte kommer hjälpa oss just nu.

😡 Falsk visshet

👶 Barnsyndromet

🐣 Handlingsförlamning

Det finns bättre vägar att hantera osäkerhet och rädsla.

Vilka är dina bästa knep?

SL har de senaste veckorna fått kritik för hur de har agerat i början av den pågående pandemin. Två ord, som Kristoffer Tamson, trafikregionråd, använde när han annonserade ändringen sammanfattar misstaget väl: ”hållbar och robust”.

SLs misstag bestod inte så mycket i de beslut som togs mitt under krisen utan snarare på vad som inte gjorts de senaste tio åren. Det är svårt för en stel och robust organisation att plötsligt röra sig snabb och graciöst.

Tänk om de istället för robust såg sig själva som en skicklig danspartner till sin region. En organisation som var lyhörd, följsam och trygg?

Jag har en tendens att underskatta vissa risker. Många av oss riskerar av någon anledning att upprepa vissa felbedömningar, inte minst i en kris.

För att kompensera för min läggning har jag hittat en modell som ofta fungerar bra för mig och som kanske kan var till hjälp även för dig. Det går ut på att identifiera en händelse och sedan gå igenom två steg.

Vilka fördelar kan corona-epidemin föra med sig?

Jag inser att det kan vara en provocerande fråga just nu. Situationen är dock som den är. Alla länder gör sitt bästa för att minska spridningen och inget blir bättre av att jag bara tänker på allt som är jobbigt och farligt just nu. Genom att ställa denna typ av fråga har jag insett att det är lättare för mig att hantera svåra situationer.

Det handlar inte om något hurtigt ”tänk positivt” eller att jag inte förstår att det är besvärligt för många. Det handlar mer om att acceptera situationen som den är och hitta den bästa vägen framåt. 

Det visar sig att det faktiskt finns många bra saker med denna epidemi.

Det har varit ett händelserikt år, men det har å andra sidan de senaste fem åren alla varit. Att tänka på allt som hänt under 2019 får mig att slappna av inför 2020. Tänk om jag nästa år lyckas göra en sak som tar mig åt rätt håll varje dag. Det kan räcka långt. 

Om jag ska leva som jag lär och sammanfatta de fyra blogginläggen från året som jag nämnt nedan så ska jag:

- Fortsätta att utveckla hur jag arbeta med mål

- Se till att göra saker tillsammans med andra, i team. 

- Inse att jag behöver göra en inre resa för att uppnå mina utmanande yttre mål

- Fokusera på snabbhet för att skapa kvalité, inte tvärt om

- Fortsätta arbeta med kollektivtrafik