Så har ännu ett år gått. Som jag har skrivit om tidigare känns de senaste halvåret fortfarande aktuellt, men det som hände innan sommaren verkar väldigt avlägset. Jag tycker därför alltid att det är spännande att sätta sig ner och reflektera över hela året. Det har varit ett händelserikt år, men det har å andra sidan de senaste fem åren alla varit. Att tänka på allt som hänt under 2019 får mig att slappna av inför 2020. Tänk om jag nästa år lyckas göra en sak som tar mig åt rätt håll varje dag. Det kommer att räcka långt.

Det samma gäller mitt bloggande.

Våren

När jag konsekvent skriver lite varje vecka blir det mycket på ett år. Så blev det inte under 2019. Jag skrev totalt 19 inlägg under året, och många fler utkast som ligger och gror. Under våren blev det dock bara fyra inlägg. Det berodde till stor del på att mitt dagjobb tog mer kraft än vanligt.

Jag insåg nog redan denna tid förra året att det var dags för mig att gå vidare. Jag kände redan då att det inte fanns förutsättningar att skapa ett resultat jag skulle kunna vara stolt över. Men sorgen över att jag inte skulle vara med och bidra till att utveckla Västtrafik tog lite tid att hantera. Det gjorde att mitt beslut att kliva av resan för denna gång dröjde fram till i maj.

Göran Perssons devis ”stolt, men inte nöjd” stämmer väl in på hur jag känner för mina fem år på Västtrafik. Jag är särskilt stolt över att fått bidra till utvecklingen och lansering av Västtrafik To Go samt det arbete vi påbörjade med att gå ifrån ineffektiva förvaltnings- och upphandlingsprocesser till att ta ett större ansvar för vår egen utveckling.

Under denna tid skrev jag också det inlägg som fick störst uppskattning och spridning under året: Måste offentlig sektor vara sämre?

Inlägget kom ur en frustration av att vi var dåliga på att arbeta med mål, vilket är allvarligare inom offentlig sektor än i privat verksamhet. Det drabbade både vår produktivitet och våra kollegers välmående. Men det kom också ur en insikt om att här finns en oerhört stark positiv kraft. Det engagemang och vilja att göra gott som finns på Västtrafik, och som jag sett på andra håll inom offentlig sektor, är väldigt starkt. Här finns en enorm potential om den kanaliseras rätt. Tyvärr leder bristen på bra mål till ett tomrum som ofta fylls med papperstigrar, internpolitik, och fokus på att undvika misstag.

Sommaren blev en väldigt produktiv tid för mig. Jag har under hela året haft problem med ett knä som hindrat mig från att idrotta och träna som vanligt. Här blev bloggandet ett sätt att sysselsätta mig mellan bad och lek med barnen. Som tur är tycker jag att det är väldigt roligt, även om gärna hade valt att blanda det med en cykelrunda i skogen eller en löprunda med stavar uppför en kulle.

Hösten

Distans och egen tid är värdefulla för att tänka nya tankar. Ett av de inlägg jag skrev under sommaren, men publicerade först under hösten var: Team - en missförstådd väg till förenkling och välmående. Det blev det mest lästa av höstens inlägg. Något som i en förändring väldigt ofta avgör om det blir bra eller dåligt är hur väl team eller grupper fungerar och samarbetar. Lyckas en organisation skapa effektiva team blir det bra, lyckas det inte blir det dåligt.

Med risk för att vara lite svart-vit kring detta så tror jag att alla, ja i princip alla, skulle må bättre av att arbeta i team på mellan 3 och 12 personer. Att som individ hoppa mellan löst sammansatta grupperingar och försöker multi-taska visar sig om och om igen vara både ineffektivt för organisationen och otillfredsställande för individen. Det gäller särskilt dig som, när du läser detta, känner att det inte skulle passa dig. Och inte minst om du är chef.

Hösten har i övrigt varit präglad av att hitta vad jag ska göra när jag blir vuxen. Jag har arbetat halvtid som konsult och rådgivare. Det har också varit väldigt roligt att utveckla en ny kurs tillsammans med Marcus Weiland. Kursen heter Datadriven kollektivtrafik (här kan du lämna din mejladress för att få info om vårens tillfällen innan vi publicerar dem). I den kursen samlar vi våra tankar kring framtidens mobilitet och och användningen av information och data för att ta bättre beslut. Allt för att kollektivtrafiken ska klara av övergången till mer individanpassade och smidiga tjänster, samtidigt som vi behöver resa mer kollektivt.

2020

Det inlägget som jag själv är mest nöjd med är ett inlägg om den yttre och inre resan vid förändringsarbete. Vad Hollywoods hjältar kan lära dig om förändringsledning. Något som jag har fått känna på själv när jag behöver arbeta med att sälja både mig själv och vår kurs. Det behövs också för att hitta vem jag behöver bli, för att kunna göra det jag vill, de kommande åren..

Det inlägget som skapade mest diskussion och debatt var: Snabbhet före kvalité.

Det var inspirerat av en presentation från Spotify där de pratar om hastighet i en utvecklingscykel jämfört med att ha kvalitet i en utvecklingscykel. Det ena ger det andra, men det andra ger bara mer av det andra.

Hur inlägget uppfattas beror nog på vilken referensram vi har och vad vi lägger in i snabbhet och kvalité. För mig handlar det om att det är bättre att leverera det du har än att vänta lite till. Levererar du kan du få feedback och lärandeloopen snurrar. Väntar du lite kommer ingen ny information och lärandeloopen stannar. Mitt mål är att få den att snurra snabbare under 2020.

Jag har under hösten insett att jag fortfarande brinner för kollektivtrafik. Vi är några gamla kollegor som tittar på om vi kan ta fram ett erbjudande som saknas idag. Mer om det senare. Det inlägget om kollektivtrafik som var mest läst var: Kollektivtrafikens tre hinder. Under januari kommer några till som jag bara inte hunnit publicera, så håll ögonen öppna.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som läst något eller några av mina inlägg och ibland skrivit en kommentar eller klickat på ”like". Det är väldigt roligt att se och läsa både när du håller med eller tycker att något inte stämmer. Det inspirerar mig och gör mig bättre. Min förhoppning är att inläggen ibland ger dig några nya insikter eller i alla fall ett nytt perspektiv på en fråga.

Jag hoppas att vi får anledning att fortsätta vår dialog och kanske även träffas i vanliga världen under 2020.