Vad stor du har blivit!
När jag var yngre och mamma och pappa hade några bekanta som skulle komma över på middag hände de väldigt ofta att någon av dem, när de såg mig, utbrast, ”Oj, vad stor du har blivit”.
Det jag ville säga var: "Ja, vad trodde du. Vi har ju inte setts på ett helt år”. Men istället sa jag ofta ”ja...” eller något annat meningslöst och log. Som barn förstod jag aldrig varför nästa alla vuxna hade så svårt att förstå att barn växer. Ibland lite och ibland lite mer.
Jag tror att de flesta i min ålder inser att tiden faktiskt går, att vi blir äldre och äldre. Samtidigt har många av oss mentalt stannat kvar 20-30 års åldern. Vi lyssnar helst på musik från den tiden. När vi idrottar vill vi gärna se att vi är i samma fysiska form som då. Vi pratar fortfarande om våra kompisar som ”grabbarna” eller ”tjejgänget”.
Vi pratar fortfarande om våra kompisar som ”grabbarna” eller ”tjejgänget”.
Vi vet intellektuellt att åren går, men vi ser det hellre som cykler av vår, sommar, höst och vinter. Livet i en cirkel, inte längst en tidslinje där vi blir äldre och äldre. Men då och då blir vi brutalt utkastade ur vår dröm om att livet går runt.
När jag träffar kompisar som jag umgicks mycket med förr i tiden, även om det gått många år sedan vi sågs, tar vi ofta vid från där vi senast sågs. Det känns ofta som det var igår och att tiden har stått still. Om de inte har barn.
Barn, och då framförallt andras barn, är som en elak lite besservisser som viskar i ditt öra. "Tiden står inte alls still. Du börja bli gammal!”
Jag har själv kommit på mig själv att nästan säga just ”vad stor du har blivit!” Det jag insåg först när jag själv blivit vuxen är att barn är ett tydligt tecken på att tiden rör sig framåt. Jag tror inte att vi säger ”vad stor du har blivit” för att vi är överraskade av att barnet har växt, utan för att vi blir överraskade över att vi själva har blivit äldre.
På samma sätt som barn är en bra verklighetsförankring för vår eget åldrande behöver din organisation skapa sina egna indikatorer på att ditt arbetssätt börjar bli gammalt och ditt erbjudande föråldrat.
På samma sätt som barn är en bra verklighetsförankring för vår eget åldrande behöver din organisation skapa sina egna indikatorer på att ditt arbetssätt börjar bli gammalt och ditt erbjudande föråldrat. Vinst är en sen indikator. Bättre då att skriva ner vika antagande som har styrt dina val hittills. Sen kan du regelbundet utvärdera om de antagandena fortfarandet gäller eller om det är dags att göra nya antaganden.
En organisation behöver inte åldras, men gör det ofta för att den består av människor.
Vi människor åldras och blir gamla vilket vi vill eller inte. En organisation behöver inte göra det, men gör det ofta för att den består av människor. Låt gärna din organisation åldras och mogna, men undvik att den blir gammal och stel. Annars kommer du en dag bli överraskad av din lilla konkurrent och utbrista "vad stor du har blivit!"
När du träffar syskonbarn eller andra barn i jul, vara ärliga och säga som det är. ”Oj, vad gammal jag ha blivit”.
///
Henrik bloggar på changeforfun.com om förändring för dig som också tror att förändring kommer bli en naturlig del av våra liv och vill bli bättre på att hantera det. Han skriver för dig som vill hitta ett sätt att må bra i förändring och vara förberedd när den kommer, även när den inte är självvalt.
Klicka här för att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.
