Under flera tusen år var hästen det enda hjälpmedlet människor hade för att transportera sig på land. Det gjorde att det bästa sättet att arbeta med att förbättra resor var att förfina detaljer så som designen på sadeln, vagnar som rullade lättare eller tåligare sadelväskor. Men i början 1900-talet förändrades förutsättningarna helt. Bilen ersatte snabbt hästen inom en rad områden. Antalet hästar sjönk snabbt och med dem sadelmakare, droskbyggare och tillverkare av sadelväskor.

Det som under flera generationer hade varit rätt strategi var helt plötsligt fel. De som tidigt såg bilens potential att ersätta hästar och tog ett strategiskt svårt beslut att rida på den nya vågen ökade sina chanser att finnas kvar i branschen. De kunde använda sin expertis till att serva en ny marknad.

Förutsättningarna för kollektivtrafiken har varit desamma under cirka 100 år. Fordonen har utvecklats, regionerna har förändrats, och tjänsten ger bättre service idag än igår. Men samtidigt har inte mycket förändrats. Kollektivtrafik är i grunden samma sak som den alltid har varit. Fokus på förvaltning har gjort givit oss en kollektivtrafik som oftast avgår och kommer fram i tid och som många är nöjda med.

Men fler och fler av de förutsättningar som kollektivtrafiken utgår ifrån är inte längre vad de en gång var. Den stora strategiska frågan är: När är det dags för kollektivtrafiken att ställa om från att förvalta och förfina till att också tänka nytt och tänka om?

För att ta reda på svaret är det ofta bra att börja undersöka vilka förutsättningar och antaganden som styrt de strategiska vägval hittills och om de har ändrats.

Antagande 1: Den tryckta tidtabellen är det enda sättet att kommunicera avgångar och ankomsttider.

Ändrade förutsättningar: Det finns idag både realtidsskyltar på hållplatser och reseplaneringen i våra mobiler. Det ger möjlighet till direktkommunikation i realtid. Tidtabellen trycks inte längre och delas ut på alla fordon, men planeringen utgår fortfarande från att tidtabellen bara kan ändras en gång per år, med mindre justeringar under sommaren. Hur fungerar det när t ex Göteborg byggs om och ändringar behöver göras varje vecka, ibland med kort varsel?

Antagande 2: Vi kunder kräver regelbundenhet i trafiken.

Ändrade förutsättningar: Idag har ca 85 procent av svenskarna en mobiltelefon där du enkelt kan söka efter den bästa turen just nu utifrån var du står och vart du vill åka. Det innebär att regelbundenhet inte längre är det enda sättet att skapa trygghet och enkelhet.

Antagande 3: Kollektivtrafik konkurrerar främst med den egna bilen

Ändrade förutsättningar: Resandet med kollektivtrafik minskar i de flesta storstäderna. Anledningen, skriver The Economist, är främst att privata alternativ har börjat konkurrera ut kollektivtrafiken. Appbaserade tjänster som Uber och Lyft har gjort det enklare och billigare att åka taxi. El-cyklar och el-sparkcyklar mm erbjuder intressanta alternativ för kortare resor. Delningsekonomin är förmodligen bara i sin linda. Självkörande bilar kommer dessutom sannolikt göra resande ännu billigare och enklare. Hur ska kollektivtrafiken förhålla sig till privata aktörer som erbjuder attraktiva tjänster till regionens innevånare samtidigt som samhället värnar det hållbara resandet?

Antagande 4: Kollektivtrafiken har begränsad kunskap om hur vi kunder reser

Ändrade förutsättningar: Det finns redan idag stora mängder data kring hur vi reser, men den ligger ofta spridd och är svår att använda. Offentliga aktörer behöver vara noga med hur data om oss används. Med det sagt så finns enorma möjligheter att analysera resandet idag, ofta ner på individnivå (anonymiserat där det behövs). Det ger kollektivtrafiken möjligheter att verkligen köra den trafik som vi kunder vill ha, istället för onödigt regelbunden trafik.

Mer detaljerad data gör också att värdet av lokalkännedom minskar och med det värdet av regionala kollektivtrafik-organisationer. Mycket av de utvecklingsbehov som kollektivtrafiken har idag är nästan identisk mellan olika regioner. Det leder till att samma utveckling utförs på fler olika håll samtidigt, med begränsad samordning och onödigt stora kostnader.

Antagande 5: Planeringen av vår trafik behöver till stora delar vara manuell

Ändrade förutsättningar: Datorer får successivt större beräkningskraft. Optimeringsalgoritmer och artificiell Intelligens utvecklas och kan skapa magi tillsammans med data om hur vi vill resa. Utvecklingen gör att tidtabellerna kan planeras efter våra verkliga behov och bli mer flexibla. Med datorstöd planering kan dessutom fokus lyftas från detaljer till helhet. Tänk er att planerare knappar in parametrar som fordonstillgänglighet, körfält, resebehov, regler mm – sen tar datorn fram ett optimerat linjenät som gäller den kommande månaden inklusive hur fordonen ska åka och personalen ska arbeta, med lärdomar från de problem som fanns föregående månad.

Slutsats

Ja, förutsättningarna håller på att ändras ordentligt. De antaganden som ligger till grund för dagens arbetssätt gäller inte längre. Kollektivtrafiken skulle kunna sitta lugnt i båten ett par år till. Vi kunder skriker inte efter förändringar, våra politiker ger fortfarande pengar för att köra dagens trafik och resandet ökar i jämn takt. Vi vet inte hur framtiden ser ut, men när förutsättningarna ändras behöver även strategin justeras.

Kollektivtrafiken har fortfarande tid att skaffa sig förmågan att hantera de stora förändringar som redan börjat i samhället och inom transportsektorn. Väntar vi tre till fem år år är nog situationen en annan. 

/////

Marcus Weiland och jag håller på att ta fram en kurs där vi ger inspiration från andra branscher, visar på möjligheterna med dagens teknik. Kursen kommer också att ge kursdeltagarna verktyg för att själva komma fram till svaren på vad vi kan göra för att börja skapa Framtidens kollektivtrafik redan idag. 

Vad ser du som de största utmaningarna för kollektivtrafiken de närmaste åren? 

I vilken stad skulle du vilja att kursen hålls?