Jag hade precis berättat för min dotter att jag haft en ganska jobbig dag och mest hanterat grupper och kolleger som var arga och besvikna på varandra eller mig. ”Pappa, det känns som att du är pyssolog på ditt jobb”. Hon menade naturligtvis psykolog och om jag ska vara rättvis så insåg hon själv att hon sagt fel. Psykolog är jag inte, men pyssolog, ja... undra vad en sån gör? Är det det jag är?

Det enkla

Det är lätt att veta vad någon annan borde göra för att få det bättre. Vi vet det intuitivt om våra kompisar och vi ser det oftast ganska snabbt när vi börjar på en ny arbetsplats. Det är inte det svåra. Men om det är lätt att se, varför har organisationen inte redan slutat göra det som uppenbarligen inte fungerar och börjat testa något som kan fungera bättre. Varför är detta fortfarande ett problem? 

Det enkla svaret är att organisationen ofta saknar förmåga att lösa sitt största problem. 

Det svåra

Det svåra är att lista ut vad som behöver göras för att skapa den förmågan. Och sedan få organisationen att göra det. 

Det är det svåra. Det skulle en pyssolog kunna pyssla med. 

Om jag fick bestämma är en pyssolog en person som pysslar med att bygga organisationers förmåga att lösa sina största problem. Organisationer som har den förmågan är oftast lärande, har en tydlig vision och riktning, vågar testa nya saker och är genuint nyfikna även när det är jobbigt. 

"All happy families are alike; each unhappy family is unhappy in its own way"

- Leo Tolstoy, Anna Karenina 

Hur är en då bra pyssolog?

En pyssolog pysslar med att skapa trygghet i förändring. En pyssolog försöker berätta om hur resan ser ut och varför vi behöver ge oss iväg. En pyssolog förstår att när kollegor känner rädsla och otrygghet kan det ibland manifesteras i ilska, hårda ord och irrationella beteenden. En pyssolog förstår att det inte är vad som sägs till pyssologen i affekt som är viktigt. Det finns ingen anledning att ta det personligt (det gör det förresten nästan aldrig). Det handlar om oro och rädsla och är en del av skapa en ny förmåga. 

Om det är vad en bra Pyssolog gör, har jag mycket kvar att lära. Trots att jag vet allt detta blir jag fortfarande sårad och ledsen när jag får kritik som jag upplever är orättvis. Jag går ibland och ältar ord och formuleringar trots att jag vet att de var resultatet av oro och rädsla, andras eller min egen. Jag blir frustrerad när omgivningen inte förstår att mitt förslag på resväg är tillräckligt bra för att prova. Jag blir ibland irriterad när vi är överens om att där vi står idag inte är bra och det finns ett eller flera bra vägar framåt, men vi väljer ändå att stå still. 

Samtidigt är jag i mina bästa stunder inspirerande och bra på att lyssna. Jag lyckas höra vad mina kollegor vill få fram, inte vad de säger. Jag är målmedveten, ihärdig och orädd. Och jag har förmågan att skilja på vad som kommer att fungera och vad som bara ser bra ut på papper. I mina bästa stunder

Pyssolog, det är kanske det jag vill vara, eller håller på att bli.