För lite! För sent!

För några veckor sedan släppte UITP, en organisation som förenar kollektivtrafikmyndigheter runt om i världen och andra hållbara transportoperatörer, ett manifest med en fyra-stegs-plan för att rädda planeten från klimatkrisen. Det är inte dåligt, men det är för lite och för sent!

Efter 15 års arbete med svenska och internationella transportorganisationer (de senaste 2 åren som CIO för Västtrafik) har jag insett en sak. Att veta vad organisationen borde göra är vanligtvis enkelt. Att förstå varför det inte redan har gjorts och veta hur du ska få det att hända är det svåra. Det är för lite.

UITP-manifestet innehåller bra, men ganska uppenbara, steg för alla som har följt diskussionen kring framtiden för mobilitet med öppna ögon. Det är bra att de har gjort detta manifest eftersom det troligen kommer att underlätta många diskussioner framöver. Diskussioner som redan borde vara klara, men inte är det. Men det är som att börja prata om ”mobile first” idag när de framgångsrika företagen redan har gått vidare och sedan flera år tillbaka pratar om ”AI first”. Det är för sent.

Vad de också borde ha tagit med är varför de flesta kollektivtrafikorganisationer runt om i världen ses som ett hinder för ny rörlighet snarare än möjliggörare? Varför framsteg ofta sker trots regionala kollektivtrafikmyndigheten och staden? Och varför lagstiftande myndigheter många gånger väljer att förbjuda nya mobilitetstjänster istället för att hitta sätt att dra nytt av dem.

Då hade manifestet gjort verklig nytta.

Jag kommer i en serie de kommande veckorna ge min bild av vad som behövs, och försöka blicka in i framtiden.

-----------------

Henrik bloggar på changeforfun.com om förändring för dig som också tror att förändring kommer bli en naturlig del av våra liv och vill bli bättre på att hantera det. Han skriver för dig som vill hitta ett sätt att må bra i förändring och vara förberedd när den kommer, även när den inte är självvalt.